Idag när jag packade ihop mina sissta saker hemma oss pappa, hittade jag i en låda.

Min gamla tvättbjörn, herre gud den förde mig tillbaka till bra minnen.

Jag kunde inte sova om jag hade han i min säng, herre gud va beroende av han.

Det var jag och tvättbjörnen, och ingen kunde dela på oss.

och nu ligger ha i en låda,

Jag tror jag ska ta upp han igen och han i bokhyllan sen  

Vissa saker får en att minnas saker ibland som inge kan ta ifrån en.. Och denna tvättbjörnen tar mig tillbaka till tiden då, det va en annan tid.

Att ge och ta är nåt som bodde vara enkelt att göra i alla slags relationer som man skapar här  i livet.. Eller det är väl det som en relation går ut på.. 

Visa relationer i livet funkar inte alltid på detta sättet. Eller bli bra.

Jag säger som pappa brukar säga: "Huvudsaken är att man försöker, sen att man inte kan lyckas varje gånger, är inte så farligt.. Men då har man iallafall försökt".  

Ärligt tala så är jag rädd, för vad som komma skall, det nya.

Allt det man har vant sig vid, det man känner sig trygg med här, ska man lämna. 

För att bygga upp nytt.

Man har aldrig några försäkringar på hur saker och ting kommer att bli.

Man kan bara planera och se vad tid utvisa.

Men vad kommer min tid att utvisa?

Allt det bra, allt det som fått mig att få min vardag att rulla på, ska ändras till nåt nytt å annolunda, men grejen är att jag vet inte hur.

Man får ibland offra saker och ting när hjärtat talar. Frågan är vad man får tillbaka?!

Ingen som vet.

När Magen säger en sak, och hjärtat nåt annat. Kan det ibland bli kluvit.