Behöver tiden för att kunna tänka!

Jag behöver de för att kunna vet vilken väg jag ska går på.

När rädslan gör sig mer tydlig att den har all rätt att finnas här, att man inte kan vara säker från dag till dag. Vad man har å inte har.

Kommer frågan! När kommer min tur här i livet, när man får nåt ut av alla år av kamp efter det trygghet?! 

Att få sluta vara rädd hela tiden, att hela tiden vara ute på nya väg å söka.

Det är konst att leva på denna jorden, å överleva alla hinder.

En enda lång kamp alltid ihop.. Att få ihop att bitar här i livet.

När man tror att man har hitta hem å känner sig trygg, kan visa saker få en att inse att man kanske inte är hemma eller trygg:(

Rädslan kryper under huden på dej, vad kommer här näst?!

Saker å ting har snurrat på, saker å ting har fått en att tänka å värdesätta saker å ting på ett annat sätt på sisston me..

Visst för jag alltid vara glad å värdesatt de jag har..

Men jag har undra hur visa bara kan söka å leta efter där perfekte hela tiden, när dom har det bästa dom kan ha i sitt liv framför näsan. Varför inte bara ta vara på det å njuta av livet å gör det bästa av de, istället skjuta bort de å leta efter nåt som inte finns?!

Hmm det är nog så att man inte ska förstå allt.

Hur man en vrider å vänder på det finns det allt någon dum jävle som inte förstår vad bra han/hon har det innan det är borta.

fast man brukar säga man saknar ju inte ko riktigt mycket förre den är borta från boset.. Det är nog sant..

Men då kommer min fråga igen, VARFÖR? ska man komma på sånt då, att man igentligen tyckte om det där person jävligt mycke å inte kan leva utan henne/honom?!

Som sagt varför inte se å ta vara på det man har här å nu, imån kan vara det försent. Finns en chans ta, så ta vara på den!

Ta mina underbara vänner och familj för att ni finns:)

 Ta hand om varandra, värd sätt varje minut. Man vet aldrig när sissta minuten kommer. Älskar de du har å jagar inte de du inte kan få.

Innan sommaren kom hade jag så mycket att ser fram imot, olika möjligheter å en framtid va planerad.

Nu finns inget under min fötter kvar, alla drömmar har slocknat. möjligheterna borta, lr? nja känns som det hur jag en fundera å tänker hur jag ska lösa saker.

Igentligen är det inget jätte grej, lr för dej kanske det inte är de.. Men för mej det är så mycket som ska förbreda sig å mycket att ta händsyn till.. Inta bara att göra de.

Ligger mycket av det gamla i ryggsäcken på en å förstör.

Som tar bort möjligheterna.

Vad händer nu?! 

Ibland eller just skulle jag vilja ser lite hur saker såg ut om fem, tio år.. Så man visste vad man hande att se fram imot... men det går ju inte:(

Du å Jag..

Har bra känsla när det gäller oss.

Bara njuter av varje stund vi få ha tillsamnas.

Tycker om dej massor Hjärtat:)

Att leva i en värld där allt ska vara perfekt, är svårt.

Det är till och med svårt att leva i det normal, när man hela tiden blir påmind om vad man kommer från, sina rötter.

Jag hade mål, jag hade drömmar.. Nu är dom borta! Man får inte längta för mycket eller vara för glad över nåt.

Det försvinner så fort i från en då.. Vad står på tur?!

Just nu vill jag vakna upp å se mina mål å drömma uppfyllas, inte krossas.

Jag vill känna! för en enda dag, känna det där folk kalla normal hur det känns.

Hur känns det, snälla tala om för mej..

Jag är rädd för vad som kommer här näst, sluta vara glad kanske jag få ha nåt bra kvar.

go natt!

Halloj allihop!

nja finns igentligen inte så mycket att skriva.. fullt upp som vanligt! längtar nåt fruktansvärt mycke till hösten å att börjar skolan nu... få lite fasta rutiner igen å en massa annat..

Händer mycket nu? varför? kan man fråga sig, man brukar ju säga att det finns en menningen med allt, men vad?

saknar dej massor nu;) puss