Äntligen är det måndag den 13 september, och min fot har blivit fri från det blå gipset som har suttit på mitt ben i sex långa veckan.

Men idag äntligen kom dagen som jag har längtat efter  

Det kändes lite lustigt när det väl var borta å man kunde se hela benet igen, å det såg inte så trevligt ut. 

Var ju lika hårig på bena som Staffan, usch   å en massa hud resten som inte har kunna tvättas bort nu under dessa veckor.

Men det sm är jobbigaste just nu, är att veta att det kommer att ta tid innan man är tillbaka helt 100% igen.

Foten känns som att gå på gele, å som foten sover hela tiden.. Det sticker å stramar i hela foten upp i benet.

Foten är svullen, men läkaren sa att det kunde ta upp till ett år innan det hade lagt sig helt och hållet  Det tid för kommer att komma tillbaka!

Jag är glad om jag kan halta runt utan kryckorna till nästa vecka.

Nu vill jag bara bli frisk å få börja jobba. Gör normal saker igen.

Nu har jag gjort detta i sex veckor å kan detta, är trött på detta.

Puss och kram vi syns på stan