Jag har nu tröttnat på att känna mej beroende av andras hjälp.

Att hela tiden be om hjälp på grund av att man inte kan göra nåt själv.

Att inte kunna gör nåt själv eller vad jag vill pga att det bli för jobbigt.

När jag bröt benet tänkte jag nu jäkla ska jag utnyttja Staffans hjälp till max, tanken slocknade rätt snabb.

Känslan av att beroende av någon annan, är en känsla jag inte gillar.

Jag vill vara fri, vill klara allt själv. Jag kan och vill.

Men just nu begränsas dom möjligheterna, och det är nåt ogillar väldigt mycket.

Jag vill bara att detta ska vara över nu, att allt ska bli som vanligt.

Att jag kan göra vad jag vill, precis när jag vill. Utan att behöva be om hjälp för minsta lilla.

längtar!

puss och kram vi syns på stan