Jag känner att jag har massor som jag vill skriva om å få ut, men det står helt stilla när det är dags att få ner tankar å känslor på ett papper.

Hur kommer det sig?!

Jag ligger å vrider mej halva nätterna, för att tankar inte kan släppas..

Alla frågor varför saker har gott som de har gjort.

Men tid blir man medvett om vad man har gott igenom å vad som händer här å nu, man ta vara på tiden på ett helt annat sätt idag en då.

Man gör inte lika många misstag, fast när man gör misstag idag känns dom hårdare på nåt sätt, kanske för att man blivit vuxen å ta konsekvensen på ett annat sätt..

En sak jag blir mer rädd för ju äldre jag bli är att bli ensam, men jag vet att jag inte behöver vara de.

Men känslan å rädslan finns där.. Tänk! att bli helt ensam ingen finns där för en när man behöver en famn att luta sig mot, ingen som lyssnar på, ingen saknar en. Eller de värsta som kan hända, att ingen kommer ihåg när man har lämnat livet, att man inte gjort något som helst fot avtryck av sig.

Hmm.. en knäpp tank att lägga tid på, men det finns där.

Nåt jag inte heller gillar så mkt just nu, att jag drömmer väldigt mkt konstiga drömmar, å en vis person alltid finns med i varje dröm.. Hmm?!

undra vad det kan betyda...

Tankar åter Tankar... ibland undra jag varför dom finns, jobbigt att tänka ibland, speciellt på såna här saker å annat me.. Ibalnd skulle jag vilja ha On/Off knapp som kunde trycka på när det blev jobbigt, å en knapp för känslor me.. skulle vara jävligt bra! men icke, man ska plågas av sina egna knäppa tankar å känslor.

"Tiden rinner ut för att kunna få visa saker sagt"