Inatt hade jag en dröm, som jag har haft så många gånger förr. en dröm jag inte tycker om.

Jag drömde om Det.

Hon var precis exakt precis lika ond som i det verkliga livet. Hennes röst var lika gapade å ekade i själen.

Hon såg precis likadan ut som på riktigt... Hon gapade och skrek, alla dessa onda ord bara hon kan skrika till sitt egna barn.

"tänk om man kunde sälja sina barn"

"DU är så dum, ångra att jag födde dej"

Mer en dessa ord kan jag inte skriva här... inte dom värsta iallafall...

Det värsta var nog inte orden du sa, utan dina tystnad, dina blicka... Om dom hade kunnat döda.

Dina hotelse, ditt sätt att ta i en när du var arg.

Till sisst räckte det att ha din närvarande för att det skulle göra ont..

Hur sover du om nätterna?

När vi andra gråter.

Vad ser du när du ser dej själv i speglen?

Är du stolt?!